Rufus

Idag fick jag min utlovade långpromenad och det var jätteskönt att få komma ut och lufta sig lite.
Tyvärr grusades lyckan aningens lite av att jag inte fick gå fram till picnicken som hade dukats upp på gräsmattan utanför kyrkogården. Det satt en massa folk där och det luktade mat. Jag hade fått både godis och uppmärksamhet om jag gick fram dit ju!
Jag fick lov att ge mig på den punkten och det fick väl gå an, men lite senare kom verkligen droppen!

En tant var ute och lekte med sina små ulltussar till hundar och de kom fram för att hälsa. Jag höll mig stramt avvaktande och försökte tillochmed hälsa lite på dem. Den ena gick an (jag tror han var äldst) men den andra...
En liten nakenvovve var det (ganska ugly faktiskt) och jädrar va han skällde. När jag drog mig undan (inte för att jag var rädd eller så, man vill ju spara på trumhinnorna bara) så började den ettriga jäkeln att jaga mig och nafsa mig i bakhasorna. Jag sprang undan mot gravarna och den lilla gapstaren följde efter mig jättelänge...
 Jag sprang och sprang och hundeländet (som hette samma sak som mattes äldsta lillebror förresten) ville inte ge sig.
Till slut lyckades husse och tanten få tag på marodören och jag kunde spatsera hemmåt med matte och husse. De pussade och kramade på mig alldeles vansinnigt mycket (som om jag hade varit rädd eller så...) och lovade mig lugn och ro.
Just som jag trodde allt var lugnt mötte vi en rackare till!
En sorts schäfer tror jag och den var nog också valpig för den var inte så stor. Jag tänkte att det nog var bäst att visa vart skåpet skulle stå så jag försökte hälsa. Han hoppade till jättemycket fastän han var nästan dubbelt så hög som jag - I still got it!
Fast sen var det ändå skönt att få komma hem.
Jag var så slut efter springturen så jag fick lov att dricka två skålar vatten (lite saft i fick jag av matte) och nu ska jag sova i soffan när matte och husse ser på film!

Godnatt!
/R.