ett steg närmare...

Inte för att jag är den här familjens största beundrare av bilar men idag känns det som om vi har kommit lite närmare ett slut på allt elände med en bil på verkstan, en som har lite lynnigt humör och en matte & husse som bara suckar och mörknar i blicken när nån säger växellåda.

Idag fick de tillbaka den där gråa saken från den däringa verkstaden.

Sen åkte matte till nåt som de kallar bestickningen (det kan ha varit nåt annat, jag lyssnade inte så noga) och så fick nån kolla på bilen.
Han som kollade hade sagt att allt var bra så nu kan de köra i den gråa saken istället för den röda saken.
Då blev matte och husse jätteglada.

Men då undrar jag en sak.
Om de nu blev så glada för att få tillbaka den nya bilen, varför har de varit i garaget hela kvällen och fixat med den gamla bilen?
De putsade, damsög och höll på i flera timmar.

Nån annan ska ju ta över bilen (betala pengar för den förhoppningsvis efttersom det kostade en hel del att fixa den gråa) så varför bry sig?

Med lite flax blir det inte så många turer i någon av dem iallfall!

Nu är det sovdags.
/Rufus

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0