Rufus

Nu är det höst tror jag.
Häromdagen när jag tog ut matte på en kvällspromenad var det alldeles mörkt.

Om det är mörkt på kvällen är det höst eller vinter.
Fast vintern är kallare så jag tror på det där som kallas höst.

Jag gillar ju värme , men jag gillar höst också.
Då är det OK att säga att jag inte vill gå ut för att det är kass väder. Då kan jag ligga i soffan istället!
Jag har ju toa inne.

En annan bra sak med hösten är att det trillar ner en himla massa äpplen från träden som det växer äpplen i.
Äppleträden skulle man kunna kalla dem.

Iallafall så var jag och matte ute och promenerade.
Jag kom ihåg att det fanns äpplen på andra sidan vägen, så vi gick dit.
Det kanske verkar som att det skulle vara svårt att hitta äpplena när det är mörkt ute men jag kan avslöja en hemlis för er:
Det är inte ett dugg svårt!
Om man nu har en sån gigantisk näsa som jag har är det ju för väl att jag kan använda den till nåt!

Jag sniffade upp några godbitar och hann äta några innan matte förstod vad det var jag hade för listig plan.
Det är ju tusan att man ska äta så förbaskat högt...

Jag fick inga fler äpplen.

Vi tog en extra sväng runt parkeringen också.
Det var då det mystiska fenomenet uppenbarade sig!

En vattenpöl attackerade mig!

Jag skulle gå mellan två bilar (den ena hade nyss stannat) och då kom det en superläskig vattenpöl i full karriär rakt emot mig.
Konstigt...
Jag försökte hinna förbi den innan den skar av min flyktväg helt och hållet men det var svårt.
Att pressa sig mot bilen på andra sidan funkade inte.
Jag varnade matte men hon skrattde så mycket att hon inte var till mycket hjälp.
Jag tror att hon var i chock.

Tillslut smög jag försiktigt bakåt (jag är duktig på att backa, jag gör det varje gång jag ska få mat) och rundade bilen på andra hållet.
Sen gick jag hem.

I fortsättningen behöver jag alltså ha uppsikt på vattenpölarna som är stilla fast jag är en bit ifrån, de kan röra på sig.
Jobbigt...