Rufus

Min matte och husse har konstiga vanor.
De är vakna sent och går upp tidigt.

I morse tillexempel så gick de upp supertidigt och tog en såndär hiskelig morgonpromenad.
Jag har lärt mig leva med deras tokigheter, men när de blandar in mig får det faktiskt vara nog.

I förra veckan var det mycket aktiviteter på matte & husse.
De hade saker att göra varje kväll.
Det gjorde inte mig så mycket för det var alltid någon av dem hemma som kunde mata mig och gå ut med mig.
Men det räckte tydligen inte för tokstollarna...

Så i torsdags morse när de kom tillbaka från promenaden släpade de ut mig på en "liten runda".
Jag tyckte INTE om det.
Jag sov ju för tusan.

Jag skiter i deras rutiner.
MIN rutin är såhär:

1. vakna
2. få frukost (ibland får jag tala om att det är frukostdags)
3. sova mer
4. vakna till, eventuellt få lite mer frukost
5. sola lite på mattan eller i soffan
6. sova mer

När det inte blir så blir jag lite tjurig.
Framförallt när rutinen bryts nånstans mitt i punkt tre...

När jag talade om att jag inte hade lust att gå ut började de sjåpa sig och säga "schhhhh" och tyst vännen, "vis ka bara gå ut en liten runda"...
Om det inte hade framgått ville jag inte gå ut ens en mikroskåpisk runda...

Ruffes nya önskemål:

Jag avböjer vänligt men bestämt alla tänkbara försök att bryskt dra mig upp ur sömnens förlovade tillstånd och släpa ut mig i ottan i framtiden.

OBS!
Om jag själv vill gå ut och talar om detta för slött slappande och sovande matte och husse spelar det såklart ingen roll vad klockan är.
Hos gammelmatte och gammelhusse t.ex., där ska man gå ut när det blir ljust.
Matte säger att det är lite olika vad klockan är när det blir ljust beroende på om det är vinter eller sommar.

Det bryr jag mig inte om.
På vintern vill jag ju iallafall inte gå ut!