Rufus

Lillkillens fötter har ju alltid varit lite läskiga.
De sparkade mig på näsan i tid och otid när han var liten och låg ner.
Men då var han iallafall still och fötterna rörde sig mest där han var.

Nu förflyttar han sig.



Det betyder att de där fötterna kan följa efter mig.

Jag höll noga koll på fossingarna till mattes stora glädje, och höll mig undan trots lillkillens rop och hojtande att jag skulle komma tillbaka.

När jag hade flytt undan farliga fötterna och skulle umgås lite med min husse blev jag jagad av en läskig MC som först inte lät, sen lät lite, sen var den tyst och tillslut SMALL den jättehögt!
Det konstiga var att de inte åkta på själva hojen utan sprang brevid.
Det kan inte vara rätt sätt att åka MC?

Tillslut gick jag iallafall in från garaget, jag fick nog av allt smällande och hostande av avgaser.
Lillkillen följde med, för han skulle få välling.
Jag fick lite godis.

Matte kliade mig med grillgaffeln, lillkillen såg det och skulle göra samma sak med sin spade.
En stund funkade det jättebra.
Dubbelkli är alltid bra och det är positivt att ungdommarna lär sig snabbt hur det funkar.
Sen tröttnade han nog på att jag låg stilla.
Han slog mig på näsan med spaden.

Ont gjorde det inte (jag är gris, kan både flytta möbler och gräva hål i marken med min näsa) men det var inte fullt lika mysigt som kli...

Nästa gång lillkillen kommer på besök ska jag lära honom hur han ska göra (utan att dra av ett trumsolo på snoken på mig).
Det blir nog jättebra tror jag!

Söt är han iallafall.



Och snabb...