Rufus

Matte är inte alltid så smart på morgonen.
Hon är oftast smartare än husse före 08:00 men det säger i själva verket inte så mycket.

I söndags var i alla fall husse lite trött och matte var hungrig så när lillebror F kom på besök så åt de chips.
Jag fick ytterst få chips (men jag fick några mintgodisar av F) vilket upprörde mig en smula.

Hämnden är ljuv sägs det ju, men min var krispig.

I går kom mattes inte så smarta morgonhumör mig till nytta när hon istället för att placera de överblivna chipsen på köksbänken ställde dem på köksbordet.

En del tror att jag är ovig, trött och klumpig.
Jag förstår inte hur man kan få en sådan uppfattning om en graciös varelse som jag?

Med min otroliga list och smidighet tog jag mig således upp på köksbordet när matte och husse var på jobbet.
Sen åt jag upp alla chipsen!

Sen slog det mig att matte och husse kanske inte skulle tycka att det var så kul att jag hade ätit upp chipsen.
Speciellt inte husse, för jag vet att han gillar den sorten (jag gillar också den sorten).

Som en liten undanmanöver puttade jag igen dörren till köket lite och väntade på att matte och skulle komma hem från jobbet i vardagsrummet.
När de kom hem sprang jag ut i hallen och mötte dem och pratade glatt med dem.

Först blev de jätteglada och pussade på mig och pratade med mig.
Sen blev de helt plötsligt misstänksamma och började kasta ur sig anklagelser.

"Varför är du i hallen, vännen?"
"Vad har du hittat på för dumheter?"
"Du brukar aldrig möta oss?"
"Du brukar ju stå i köket och gapa efter mat."

Osv...

Lite orättvist tycker jag.

Sen gick matte ut i köket och hittade den tomma skålen på golvet.
Hon skrattade nästan så hon grät.

Skum reaktion, men tur att hon inte blev så arg.

Sen fick jag bara halv lunch.
DET var taskigt.