pinsamma matte

Ibland skäms jag jättemycket för min matte.
Hon är så PINSAM.

Det hade varit OK om hon var pinsam bara å sina egna vägnar, men när hon ska dra in mig i det blir det lite FÖR MYCKET.

Det handlar om när vi är ute på promenader eller när vi har gäster hemma.
Hon envisas med att kalla mig dumma smek öknamn.

Jag heter RUFUS, det är väl inte så lurigt?
Det är ett helt OK namn. Inga tveksamheter om genus där inte. Inte krångligt att säga eller komma ihåg.
Ändå ska det hittas på smek öknamn.

Det är OK med "Ruffe", eller till och med "Ruffie" som husse säger ibland.
Men jag börjar dra gränsen nånstans vid "Ruffe-Puffe". Det är OK men lite pinsamt.

När matte sedan spinner vidare på detta och kallar mig "Puffen" eller "Puffigheten" är måttet rågat sedan länge.
Häromdagen lyckades hon kläcka ur sig "Fuffen" vilket var något av ett lågvattenmärkenas lågvattenmärke. Att det dessutom var på en promenad och andra människor hörde på vill jag helst undvika att tänka på!

Något som hon har lagt sig till med på hemmaplan men som TYVÄRR fått följa med ut i omvärlden är "Snuttgurkan".
Kan ni över huvud taget tänka er något mer kränkande?
(det kan nämligen jag)
Inte nog med att de har snöpt mig och sågat ner mina brutala betar, de (hon) ska kalla mig för SNUTTGURKAN också!

Men gott folk, det slutar inte där.
Nejdå, matte har spunnit vidare även på detta "fina"  smek öknamn.
Som om Snuttgurkan inte var illa nog så har hon förvanskat det till "Snuttigheten".

Pinsamt är bara förnamnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0