Rufus

Matte fattar ingenting.
Hon är så slut, som min nya idol Kenny skulle ha sagt om han också kände matte.

Igår tex. när hon kom hem från jobbet så ville jag ha mat.
Så jag ställde mig ivägen för henne i dörröppningen och var lite högljudd när hon skulle gå förbi.
Det fattade hon inte!

Lite senare, när hon hade varit ute och tränat och jag skulle akta mig noga för att hjälpa till med övningarna (för du får jag ju som bekant duscha) ställde jag mig på mattan i köket och var lite hödljudd när jag talade om att jag inte ville vare sig träna eller duscha.
Det begrep hon inget av heller utan blev sur.

Efter att hon hade duschat ville jag ha mat (fortfarande).
Så jag ställde mig ivägen för henne (igen) i dörröppningen och var lite högljudd (igen) när hon skulle gå förbi.
Det fattade hon inte (heller)!

Slutligen ville jag ha gos i soffan så jag ställde mig på soffans armstöd och var lite högljudd.
Ingen fattar nåt.

Så slut!

Efter det som verkade vara ungefär hundra år kom hon och satte sig i soffan så jag fick lite gos.
Äntligen.

Men imorse var hon lika slut igen.
Jag hade tappat min filt och gick och frågade (inte fullt så höljudd) vid sovrumsdörren om hon kunde plocka upp den.
Då började hon gasta om att det inte var dags för frukost ännu.

Jag ville ju bara ha min filt.
Så slut!