Rufus

Hon skulle till något som hette arbetsförseningen och sent blev det.

Jösses vilka köer den där förseningen måste ha.

Idag tog hon det lite lugnare och satt med mig i soffan först på morgonen. Hon jobbade med datorn (sökte jobb tror jag) och jag jobbade på att vila mig i form för resten av dagen.
Sen skulle hon aktivera sig sa hon.

Promenera sa hon.

Usch sa jag.

Döm om min förvåning när jag fick ligga kvar under filten.

Promeneras skulle det göras själv nämligen.

Sen kom hon hem igen...
Då stod hon i hallen och hojtade och ropade om att jag skulle komma och följa med på en tur i solen.

Som om jag skulle byta mitt soffläge under filten mot kall och blåsig promenad?

Det är ju för tusan december, det har till och med jag koll på.

Jag är inte rädd för julen, men jag gillar inte decemberkylan.

Matte fattade inte alls att jag ville ligga kvar, så hon kom och lyfte bort filten och jagade ner mig från soffan, som den sadist hon verkligen är!
Sen blev det utgång TROTS att jag inte bara gnällde utan ylade mitt allra bästa sopransolo för fulla muggar utanför dörren.
Oj, så matte skällde på mig då. Jättesur blev hon.

När vi var på väg in mötte vi Nemo och hans husse.

Jag hälsade nästan på Nemo och tyckte att alla inblandade skulle vara väldigt nöjda med mitt nästan.
Tyvärr var matte tvungen att stå kvar och prata en stund även om jag ville gå hem.
Jag gick tills kopplet var helt utsträckt, sen tog det stopp.

Tur att jag är så himla listig!

Jag vände mig om och backade några steg.

Vips - så var jag fri från både halsband och koppel.

Och från matte också för den delen.

Jag lärde mig det trixet när jag var på promenad med en av husses småsystrar en gång.

Jag använder det inte så ofta bara, för då tvingar de på mig selen och den vill jag ICKE använda.

Nu har vi som tur är kommit in igen och jag har återtagit soffposition!