snäll gris

Imorse vaknade jag av väckarklockan.
Jag börjar nog bli gammal.

Matte försökte snooza, men jag hade minsann hört att hon skulle upp i tid och cykla till jobbet så jag såg till att hon inte somnade om.

Fast idag bjöd jag inte på opera.
Jag stod väldigt försynt vid sovrumsdörren och nöffade lite för att hon skulle vakna försiktigt och inte bli arg.
Hon blev inte arg.
Hon blev jätteförvånad.

"Står du här" sa hon när hon höll på att snubbla över mig på väg till badrummet.
Var skulle jag annars stå, undrar jag...?

Om jag ställer mig i hallen hör hon mig inte.
Står jag i köket kanske hon hör mig men då kan mina fredliga avsikter misstolkas som att jag enbart är ute efter frukost.
I arabrummet är det ingen idé att stå, för där är väggarna extra ljudisolerade.

Dessutom får jag knappt vara i arabrummet sedan jag provsmakade en av kuddarna därinne.
Snåljåpar.
Får jag inte mat kan jag väl iallfall göra som mina vilda släktingar och fälla ett eget byte.
Fast husse säger att det inte är samma sak att fälla en kudde som att klara sig i det vilda.
Han säger att jag inte skulle överleva fem minuter utan asfalt.

Men vem har sagt nåt om att lämna asfalten?
Det är väl vilt nog bakom Samskolan, och där finns det gott om äppleskrottar.
Så det så husse!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0