Rufus

När jag flyttar möbler låter det som att nån är arg.
Eller så blir nån arg när jag flyttar möbler.
Jag kommer inte så noga ihåg hur det var...

Imorse vaknade jag pigg och utvilad en hel timma innan matte och husse skulle gå upp.
Jag tyckte det var dags för frukost.
Husse tyckte att jag skulle hålla kä**en.

För att få dem att förstå hur fantastiskt hungrig jag var och för att inte slita ut det gamla skaka-grinden-tricket så prövade jag ett nytt grepp idag.
Jag flyttade runt köksstolarna lite slumpmässigt.
Det låter ganska mycket då och det brukar få fart på iallafall matte.
Fast idag ignorerade hon mig och var supertråkig.

Så jag fick ta till mitt hemliga vapen lite tidigare än vad jag hade tänkt.
Jag har nämligen klurat ut att köksdörren (som alltid står öppen) öppnas mot väggen in till sovrummet.
Precis bakom köksdörren har matte och husse sina huvuden (och öron).
Så jag puttade på dörren löst ett par gånger så att de skulle få chansen att vakna försiktigt.
När de inte vaknade alls tog kag i och puttade HÅRT på dörren så att det sa PANG i sovrummet.
Då kom husse upp.
Fast inte för att ge mig mat som jag trodde.
Utan för att säga Fy Rufus.
Dumma husse.

Tänk om man hade det lika bekymersfritt som den här parveln istället?
Fast han är ju knäpp som simmar i havet.
Det är ju inte bara blött och kallt, det finns maneter också.
Knäppskalle...