ack som ett fjun så lätt

Igår när jag och matte hade tagit en liten promenad i solen (och blåsten måste jag tillägga) och sagt hej till söta blonda grannen så däckade vi lite i soffan.
Jag sov snällt bredvid mattes fötter och hon snarkade lagom högt.

TVn var på och matte säger att det var tur, för hon fick en jädra fart när reklamen gick igång (och som vanligt höjde ljudet).
Det var visst nån simskola som höll på att missas på grund av vår lilla tupplur och husse var inte hemma och kunde väcka oss.

Hon fick så bråttom iväg att hon glömde tända lamporna i lägenheten.
När husse kom hem var det alldeles mörkt för den lilla stackars grisen...

Jag tycker inte illa om mörkret men jag når å andra sidan inte heller upp till knappen så jag kan tända när det blir för mörkt för mig att se saker.
Det borde hon veta eftersom hon alltid gömmer allt gott och ätbart högt upp.

Efter simskolan kom hon hem en tånagel fattigare.
Det där Vasaloppet verkar bara fotsätta ge och ge!

Som straff för att hon glömde tända lampor (och inte gav mig godis) igår passade jag på att "råka" kliva på nämnda tå i morse när jag skyndade mig till köket.
Matte lät lite som en borrmaskin men hade nog lite dåligt samvete för hon skrek inte på mig i alla fall.

Det var tur för henne, för jag hade åtminstone väntat med frukosten tills efter att väckarklockan hade ringt.

Dessutom är jag en fjäderlätt liten gris så det kan inte gjort så väldigt ont.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0