Rufus

Det fanns grushögar att undersöka, stigar att trampa och människor att möta som jag inte ville missa.

Människorna på andra sidan ån var väldigt sympatiska, de sa att jag var söt må många olika språk och klappade mig på huvudet på ett snällt sätt.

När vi vandrade tillbaka till våran sida vattnet fick jag en liten beundrare.





Missen vågade sig inte riktigt ända fram till oss, men sprang inte iväg och fräste som somliga andra av samma släkte har gjort vi blotta åsynen av en ståtlig karl som mig.
Jag hoppas lite på fler kontakter så att vi kan se om det går att bli vänner!

Lite sur blev jag såklart för att matte bara fotade den lilla vita, så jag fick posera lite i farten jag också.



Det är bra att ha en å att promenera vid.
Mycket att lukta på, många människor att charma och ett och annat fynd att käka när matte har uppmärksamheten riktad åt annat håll!