Rufus

De tappade ner en massa deg på golvet som jag kunde äta.

Ibland hamnade degen så långt in mot väggen att jag fick lov att flytta på stolarna som barnen stod på för att jag skulle komma åt den.
Ibland fick jag också kliva upp på stolen.
Då blev det liv i luckan!

Liv i luckan blev det också när jag luktade på söta lilla grannen.
Hon hade jättefin röd julklänning på sig och så luktade hon jättegott och ville kramas med mig.

Så jag gosade lite på hennes mage.

Då blev det lite tårar.
Synd.

Fast efter en liten stund igen gick hon efter mig och ville kramas igen.
När jag ville kramas tillbaka kom det tårar igen.
Sen höll vi på så en stund.
När jag skulle sova fick jag i alla fall lite gos av henne.
Hon är snäll (och söt) min granne.

Lite pinigt var det när jag och lilltrollet från Majorna råkade mötas runt hörnet vid köksdörren och båda blev lika rädda...

Pinigt att vara rädd för en sån liten ju.

Alla andra barnen gick det bra att umgås med.
Lilltjejen som sparkade på mig i fjol var inte ett dugg rädd för mig i år heller.

Däremot skrämde matte slag på henne vid något tillfälle.

Stackars tjej.

När många hade gått hem och lugnet lagt sig någorlunda blev det lugnt i köket.

Då passade jag på att ha lite julfest på egen hand.



Människor slänger så mycket som är gott!