Rufus

Det var nämligen så att vi bodde i en annan lägenhet förut och där fanns sängen fullt tillgänglig!

Ändå ville inte matte och husse att jag skulle vara där och när jag var liten och så liten som jag var på den tiden (som en ölburk) kunde jag inte hoppa upp i sängen för egen maskin.

Fast jag försökte. Ofta.

Mina tappra försök resulterade ofta i att jag dunsade i sängkanten, och det var smärtsamt både för trynet och stoltheten.

Men smart som jag är så lyckades jag komma på två sätt att lösa det oangenäma problemet.

Eftersom jag fick vara i soffan kunde jag med lätteht ta mig upp på soffans armstöd.

Därifrån var det ganska enkelt att ta mig till soffans ryggstöd, men där kom det lite balanssvårigheter och ställde till det.

Inte för att det var några större svårigheter att fixa det för min del, men lite lurigare blev det nog.
Efter balanskonsterna på ryggstödet var steget inte långt till sängen (även om det var ett hopp mellan dessa två som skulle fått självaste fröken Rövardotter att bli avundsjuk).

När matte och husse kom på att jag hade lekt cirkusartist blev de väldigt förvånade.

Där trodde de att de skulle ha sängen för sig själva och så låg jag där och gosade ner mig i deras täcke. Det var himla kul!

Mindre kul var det när jag hade råkat bädda IN mig i täcket och inte kunde hitta ut när de kom hem. Bara trynet stack ut i det lilla hålet (jag hade gått åt fel håll). Matte skrattade jag och var arg...

Hur som helst så kom de på min akrobatik och flyttade på soffan.
Illa, illa tänkte jag och tog till list istället.
Problemet var nämligen att jag inte kunde hoppa upp för att jag halkade så förpillrat på plastgolvet vi hade i den gamla lägenheten.
Mattor var mycket bättre att få fäste på så jag flyttade mattan som låg en bit bort så att jag kunde använda den som halkskydd och på den vägen ta mig upp i sängen igen.

Seger åt grisen!

Nu gäller det bara att jag kommer på något listigt sätt att ta mig upp på köksbänken och in genom sovrumsgrinden. Bäst att jag lägger mig en stund och funderar på detta.