Rufus

Igår fick jag nytta av mina vilda gener.
Matte och husse hade köpt sig varsin pizza som de skulle käka när de såg en film (typisk söndagsunderhållning för våran familj, ladda om batterierna kallar matte och husse det).
Jag fick god mat i köket men kände mig inte helt nöjd ändå så jag tog hjälp av instinkterna.
Jag smög sakta fram och satte ner varje klöv långsamt, stannade lite då och då för att bedöma situationen. När jag smög framåt var jag nedhukad och gömd bakom soffan, några decimeter kvar till bytet samlade jag ihop kroppen och rusade fram till attack.
Ta da, husses halva pizza satt som gjuten mellan mina käftar.
Jösses vilket liv det blev…
Husse skrek, sen hällde han vatten på mig och så fick jag stå i hallen en lång stund.
Skäms sa (skrek) de.
Matte sa att hon aldrig hade sett mig så snabb.
Man kunde inte ana att jag var på väg sa hon.
##%@@§----&??!!****~~~### sa husse.
Men jag var rätt stolt över min prestation måste jag säga. Jag tog ju pizzan även om de tog den ifrån mig sedan och jag inte fick äta upp den.
Jag fick i alla fall stå en stund i hallen och försöka torka från allt vatten och sen försökte jag gå tillbaka ut till soffan, men det gick inte.
Husse hade barrikaderat sig och lagt en stol ivägen.
Attan.
Efter en stund tog de bort stolen och jag kunde gå och säga förlåt till husse.
Även om jag verkligen ville ha den där pizzan så fattade jag ju sen att han nog inte blev så glad.
Han kanske också var hungrig, inte vet jag.