Rufus

Äntligen får jag lite lugn och ro igen.
Matte har varit sjuk och hemma från jobbet två dagar.
Första dagen var hon jättetråkig och sov hela tiden och jag fick inte ens gå ut.
När jag försökte tala om för henne att det var dags att gå ut fick jag mest stönande och stånkande från henne där under filten i soffan.
Hon såg skitrolig ut när hon gick från soffan (fast det var ju inte många gånger), höll sig i väggarna och vinglade och hade sig :-)
Nästa dag fick jag faktiskt gå ut, men det var en ganska misslyckad prommenad eftersom mitt toabesök stördes så in i hoppsan...
 Det var en liten tonårsligist på skolan som drog av ett trumsolo (sa matte iallafall, jag tror att det var flyglarm eller krig eller nåt) så jag blev alldeles tokstressad.
Sen var matte så himla trist och tråkig resten av dagen, hon låg mest på soffan och knappade på datorn. Jag fick till slut gå ut på altanen och beklaga mig lite för de förbipasserande spårvagnarna. Jag tror att de förstod min tristess för de gnisslade väldigt (det betyder väl att de håller med på spårvagnsspråk eller?).
Sen kom husse hem och då krånglade visst bilen igen.
Jag gillar verkligen inte bilen men det skulle vara väldigt skönt om den fungerade så husse slapp vara så stressad för det hela tiden, det tycker jag!
Igår var det visst inget allvarligt kom de på, nåt knas med larmet bara, men det tog lite kraft från oss alla tre ändå.

Senare på dagen plockade de fram damsugaren också, misär!!

Idag gick hon till jobbet iallafall så nu får jag vila och ta igen mig innan det är dags att bråka lite på mattes yngsta lillebror i helgen när matte och husse åker till Blekinge på bröllop!

Oink
/R.