Rufus

När jag var liten kulting (stor som en ölburk med ben brukar husse säga) hände nåt konstigt.
Första dagen när jag kom hem till min matte & husse så ville jag inte äta.

(Det har aldrig hänt igen, jag lovar!)

Jag var kanske lite stressad efter bilresan och att jag var tvungen att duscha (hatade vatten redan då) så fort vi kom hem.
I vilket fall som helst så ville jag INTE ha den maten de gav mig.
Jag ville inte heller kissa på det stället som de sa åt mig att kissa på, men det är en annan sak faktiskt.

De försökte mata mig med potatisskal (det är läskigt, äter det fortfarande inte om det inte är kris!) och sallad men ingenting ville jag äta.
Sen försökte de med hallonsylt, men det spottade jag ut (dumt, jag vet, jag är vuxnare nu).
Matte var jättenervös och ringde min gamla husse ("uppfödaren" kallar hon honom).

Han sa att jag hade fått försoffning (han kanske ska förstoppning, är det nåt annat?).
Jag gillade inte hans lösning på problemet!

Lösningen var att husse höll fast mig och matte tvingade ner läskig matolja i halsen på mig.
Flera skedar fick jag svälja.
Ruskigt obehagligt!

Sen blev det fart på magen vill jag lova.

Som tur var (för matte & husse) hade de byggt en liten hage åt mig där jag fick vara på dagarna. Syftet med hagen var att jag skulle lära mig vart man äter, vart man sover och vart man...göra andra saker.
Jag lärde mig.

Fast det var tråkigt att vara i hagen. Jag försökte flera gånger att hoppa (!) ur den. Matte säger att jag var superduktig på att hoppa för att vara en ölburk med ben.
Idagsläget hade det inte varit nåt problem att flytta på den där hagen, det hade nog räckt att nysa på den tror jag.
Om jag kommer ihåg rätt så var den av pappkartong.

Så i dagsläget hade jag nog först nyst omkull den, sen ätit upp den (aptiten kom tillbaka i och med den där matoljan och aptitien har jag då aldrig förlorat igen)!

Lunch!
/Rufus