Rufus

Arabrummet är stängt för grisar.
Typiskt.
Jag som precis hade hittat en gosigt lakan att äta på.
Taskigt tycker jag. Bara för att nån kanske skulle vilja sova i de där sängarna.

Tråååkigt.
Nu får jag ju hålla till godo med soffan.

Det är ändå rätt så snällt att matte och husse köpte en hel soffa bara till mig.
De är lite knepiga ibland och säger att jag inte får vara där och att jag ska lämna lite plats till de andra och (det oerhörda) att det är  deras soffa.

Vaddå? Det är ju min soffa.
Eller...?