Rufus

Häromdagen när jag och matte var på promenad var jag (och matte) ett kort ögonblick lite orolig att jag skulle bli tvingad att få en ny husse.
Det kom fram en karl som luktade öl och pratade väldigt nära matte.
Hon avböjde (artigt) hans erbjudande om att själv få en öl för att han inte skulle "stinka ensam" och sedan försökte vi röra oss mot kyrkogården för en liten runda.
Öl-mannen var lite enträgen och gick med oss (alldeles för länge) under tiden som han ivrigt strödde försiktiga hintar om att han behövde en ny fru.
I samma andetag berättade han även sin något förenklade livshistoria, medgav att han hade varit otrogen 51 gånger det senaste halvåret (han var iallafall bra på att räkna) samt att han hade levt utomhus i "friska luften" senaste vintern.

När matte (fortfarande artigt, dock lite mer ansträngt) frågade om han hade nånstans att bo nu svarade han glatt att han bodde i Borås och pekade på sin pjäxbag.

Då fick jag nog och gick hem.
Matte tackade mig väldigt mycket för att jag hjälpte henne ur knipan.

Vi gillar husse och har inga planer på att byta ut honom.