I'm singing in the rain...
Som vanligt handlar en del av mina inlägg om hur oerhört korkade min matte och husse är.
Igår tillexempel...
Vi var hemma under dagen och myste, jag och matte.
Sov i soffan, lagade mat och hade det allmänt bra.
Sen när husse kom hem kom matte på den där fantastiska idén att vi skulle ta den där förbaskade promenaden.
Jag var inte så sugen.
Det har sina naturliga förklaringar eftersom jag nuförtiden får så lite mat att jag har hamnat i ketos eller vad det nu heter.
Jag är svag helt enkelt.
Såpass svag att jag inte orkade protestera mer än med ljud när vi skulle gå ut.
Ibland protesterar jag mer handfast och ställer mig under matbordet och gömmer mig i köket och så.
Fast igår sjöng jag vackra sånger istället.
Hela vägen ut i trapphuset sjöng jag.
Det ekar så fint där!
När vi kom ut kom alla gangsterbarnen som bor granne med oss fram och gapade.
Jag var skeptisk som fasen tills matte visade dem att pinnarna de visst använde att slå på varandra med gick att använda att försiktigt klia mig på ryggen med.
Då var det snälla barn.
Sen brakade dock helvetet lös.
Det började åska och vatten som i vanliga fall ska hållas i en sjö eller ett hav kom ner (på en gång) rakt över oss.
Tror ni att min matte och husse vände?
Nä, de tyckte att det inte var så farligt så de drog med mig ut iallafall.
Jag säger då det...
Vi var genomdränkta innan vi hade hunnit över gården till grinden.
Husse och matte stod och tryckte under varsitt träd under tiden som jag gjorde det vi gick ut för att jag skulle få göra.
Sen frågade de om jag ville gå en sväng runt skolgården.
Tillåt mig skratta!
Jag gick hem.
Inte fullt lite sjungande nu, för backen utmed lekplatsen på ehmvägen hade förvandlats till ett enda stort vattenfall.
Matte tyckte jag var fjantig, men jag såg allt att hon också lyfte missnöjt på fötterna och när vi kom hem sen fick hon byta strumpor.
Jag blev torkad med rosa handduken.
När allt vadande var över satte vi oss i soffan, bara för att konstatera att det hade slutat regna utanför.
Idag ska jag gå på lådan, oavsett vad hon lockar med!
Igår tillexempel...
Vi var hemma under dagen och myste, jag och matte.
Sov i soffan, lagade mat och hade det allmänt bra.
Sen när husse kom hem kom matte på den där fantastiska idén att vi skulle ta den där förbaskade promenaden.
Jag var inte så sugen.
Det har sina naturliga förklaringar eftersom jag nuförtiden får så lite mat att jag har hamnat i ketos eller vad det nu heter.
Jag är svag helt enkelt.
Såpass svag att jag inte orkade protestera mer än med ljud när vi skulle gå ut.
Ibland protesterar jag mer handfast och ställer mig under matbordet och gömmer mig i köket och så.
Fast igår sjöng jag vackra sånger istället.
Hela vägen ut i trapphuset sjöng jag.
Det ekar så fint där!
När vi kom ut kom alla gangsterbarnen som bor granne med oss fram och gapade.
Jag var skeptisk som fasen tills matte visade dem att pinnarna de visst använde att slå på varandra med gick att använda att försiktigt klia mig på ryggen med.
Då var det snälla barn.
Sen brakade dock helvetet lös.
Det började åska och vatten som i vanliga fall ska hållas i en sjö eller ett hav kom ner (på en gång) rakt över oss.
Tror ni att min matte och husse vände?
Nä, de tyckte att det inte var så farligt så de drog med mig ut iallafall.
Jag säger då det...
Vi var genomdränkta innan vi hade hunnit över gården till grinden.
Husse och matte stod och tryckte under varsitt träd under tiden som jag gjorde det vi gick ut för att jag skulle få göra.
Sen frågade de om jag ville gå en sväng runt skolgården.
Tillåt mig skratta!
Jag gick hem.
Inte fullt lite sjungande nu, för backen utmed lekplatsen på ehmvägen hade förvandlats till ett enda stort vattenfall.
Matte tyckte jag var fjantig, men jag såg allt att hon också lyfte missnöjt på fötterna och när vi kom hem sen fick hon byta strumpor.
Jag blev torkad med rosa handduken.
När allt vadande var över satte vi oss i soffan, bara för att konstatera att det hade slutat regna utanför.
Idag ska jag gå på lådan, oavsett vad hon lockar med!
Kommentarer
Trackback
