Rufus

Nu har jag slarvat med uppdateringen igen...

Det har hänt några saker sen sist. Vi kan börja med förra tisdagen:

Då fick jag och matte och husse besök från en såndär liten en.
Ni har sett honom förut.

Han har hemskt farliga fötter.
Sånna små fötter kan se väldigt söta ut och lukta gott men de är jättefarliga.
Den där lilla tjejen i Ed har sånna fötter också, och hennes syrra hade det när hon var liten också.
De sparkas på näsan så man ser stjärnor.
Inte sånna här stjärnor utan sånna små ilskna ljusprickar som svävar runt framför fejjan och gör att det kommer yrsel i bollen.

Hursomhelst så fick han mat i köket när han hade varit hos oss en liten stund. Han var väldigt snäll och delade med sig till mig av.

Sen åt de andra också middag, då fick jag mat. Men jag äter lite fortare än matte och husse så när jag var klar var inte de klara alls.
Jag gillar inte när de vuxna sitter vid bordet, då känner jag mig utanför.
Lillkillen på golvet i sin bilstol och tjoade. Jag ville gärna leka med honom för att få tiden att gå litegrann men jag är lite rädd för de där fötterna...
Så jag höll mig på avstånd.

Efter maten skulle de titta på film (inte skräckis).
Även när det inte är skräckis brukar jag få ligga under filten.

I tisdags fick jag inte ens komma upp i soffan...

Lillkillen fick sitta i soffan.
Lillkillen fick sitta hos matte.
Jag brukar sitta hos matte.

Jag tänkte att hon skulle fatta att det sved lite att bli bortvald på det där sättet så jag gick iväg till arabrummet.
Då brukar matte få dåligt samvete och ropa tillbaka mig.
I tisdags fick jag komma tillbaka själv.

Efter att ha tjatat lite på matte och puttat på hennes ben upprepade gånger fick jag iallafall lite kli på ryggen, en klen tröst. 
Fick jag komma upp i soffan?
Näpp!
Fick jag några bullar?
Näpp!

Lillkillen är iallafall förvånandsvärt tyst och snäll. Skriker nästan inget alls och somnar snällt - precis som jag!
Han hostade bara en del. Det var lite läskigt, men matte sa att han fick meducin så det var ingen fara.
När han väl hade somnat och filmen var slut gick de hem och jag kunde återerövra soffan.

Då var min bädd-säck borta!

Nu var liksom måttet rågat!
Ingen film, ingen filt, ingen lek och inga bullar.
OCH INGEN BÄDDSÄCK.

Jag klättrade upp på soffans ryggstöd och kollade efter den massor.
Sen talade jag om för matte vad jag tyckte och tänkte (fortfarande från soffans ryggstöd) och då äntligen fick jag tillbaka min bäddsäck och min bäddfilt och kunde lägga mig och sova lite.