Rufus

Igår fick matte och jag bli lite barnvakt på kvällen.

Lillkillen (som inte var sådär hiskeligt stor som jag kanske trodde när matte sa att han hade fyllt år) kom hit när hans pappa grejjade med motorcykeln ihop med husse.

Jag och matte skulle se på fotboll. Österrike-Polen.
Vi ser på fotboll ibland jag och matte.
Husse tycker att det är trist när det inte är Sverige (eller IFK) som spelar. Och så gillar han hockey bättre.
Men jag och matte gillar fussball även när det är andra lag än Sverige, och vi gillar inte hockey (väsnigt och hetsigt).

Jag förberedde mig för match genom att inta platsen som i onsdags gav städglass.


Sen, när det blir spännande brukar jag ligga i soffan och matte sitter på armstödet (om hon inte springer fram och tillbaka och säger elakheter om spelare/dommare/kommentatorer).

Men igår blev det såhär istället:


Inte så att jag blev sotis eller nåt.
Han var snäll som vanligt lillkillen och delade med sig som vanligt av sina smörgåsrån (fullkorn dito).
Igår var han dock lite ledsen, för han var trött.
Jag var också lite trött.
Eller jag blev det iallafall.
Typiskt att det skulle sitta en liten kille i mattes knä då.

Men inte att jag blev sotis eller så.

Att jag gjorde inbrott i smörgåsrånpaketet var enbart beroende på att jag var vansinnigt hungrig, inget annat!



Men sotis?
Inte jag inte!