Rufus

Det är ett fasligt bärande av saker här nuförtiden.
Husse hade burit ut de stora högtalarna och burit in nya när jag och matte kom hem från gammelmatte och gammelhusse.
Innan vi ens åkte bar de ut en TV och in en annan och nu fick den nya inte vara kvar längre så idag bar de ut den nya och in en ännu nyare.
Till råga på allt har jag hört rykten om att bänken TVn står på ska bäras ut och en ny dito ska bäras in.

Jag håller mig i köket när det bärs i vardagsrummet.

Matte och jag har varit ute och gått idag.
Inte jättelångt, men jag blev trött ändå.
Nu när matte är hemma på dagarna (några veckor till ska hon vara det, sen börjar jobbet igen) så går vi ut och motionerar när andra folk är ute och rör på sig.
I vanliga fall är det mest grannarna och en och annan öl-gubbe som stör oss lite när vi går, men nuförtiden är det allsköns uddafåglar som vi kan råkapå.
Det är skolbarn, lunchande IT-nissar, byggarbetare och skolkande skolbarn (johodå, de finns) som frågar ut matte om vad jag är för prick.

Jag är ingen prick.
Jag är Rufus.
Jag är dessutom visst mini.
Iallfall om man jämför med den här donnan:



Matte och husse var tvungen att tvärnita med bilen och skutta ut på åkern när de fick syn på mina kussar i Skåne.



De små hade jag eventuellt vågat hälsa på, men den stora mamman skulle jag nog akta mig för.
Matte sa att hon satte sig ner när hon blev trött, även om de små fortfarande stod under och diade...





Idag fick jag ris till middag.
Jag vet faktiskt inte om jag ska kalla det en förbättring?