Rufus

Katteländet kom tillbaka igår.

Både matte och husse drabbades av akut svårmod och lät det lilla krypet komma in...

Sen stoppade de honom i en låda (jippi tänkte jag, men tänk den lycka som varar) och åkte till en djurdoktor med honom för att se om hade nån sak inopererad i nacken (alien-läskigt tycker jag, tur att jag inte är katt på riktigt) som säger var han bor.
Kattkillen hade inte nån sak inopererad i nacken så det fick bli hemfärd i lådan igen.

Sen hittade de en annons med bortsprungen katt nånstans i stan så då fick jag upp hoppet lite till om att den kanske skulle försvinna.
Men låda + katt dök tyvärr upp igen i mitt kök.

Jag försökte hälsa på honom.
Men då rev han matte.
Fåniga katt som är rädd för grisar.
Jag som är så skenhelig snäll jämt!

Tillslut fick matte sätta tillbaka katten på altanen och hoppas att han trots allt tillhör en granne, så hon inte behöver ha dåligt samvete för att han inte får flytta in hos oss.

Det ska bli kul att höra matte förklara för våran granne (om det nu är här eländet bor) varför hon tog deras katt, stoppade den i en låda och körde iväg med den i bilen.
Den bortförklaringen ser jag fram emot!