Rufus

Igår när matte städade (kommentar överflödig på vad jag tyckte om det) och husse fixade iordning sin cykel så han kan cykla till sitt nya jobbuppdrag i Mölndal (det tycker jag däremot är bra) hörde vi ett konstigt ljud på uteplatsen.

Matte kollade och husse lyssnade, men de kunde inte klura ut varifrån ljudet kom.

Senare på kvällen när matte skulle försöka medelst silikonspray att få sina MC-boots att sluta knarra (skor som knarrar har man inte betalt, undrar om nån har uppmärksammat matte på detta) hörde hon ljudet igen.

Det var en liiiiten svart katt som satt i rabatten och ville ha uppmärksamhet.

Som tur är så är husse allergisk mot sånadär små saker, annars hade de väl adopterat odjuret och låtit det komma in och sova i min soffa.
MIN soffa.

MIN matte stod nämligen på uteplatsen och ojjade sig och tyckte synd om eländet ungefär hur länge som helst igår kväll.
Sen när hon gick in igen för att ställa in skorna som knarrade mindre vid det här laget, så var katten (som tur var) borta.

Imorse såg vi inte till katten jag och matte när vi var uppe och käkade frukost.
Men när husse skulle cykla till sitt jobb satt det lilla svarta saken där utanför fönstret och ville in igen.
Husse fick akut svårmod och visste inte till sig.
MIN husse.
Han ska inte ha svårmod för nån annan än mig...

Nu hoppas jag att katteländet hittar hem under dagen.
Sitt eget hem, inte mitt.

Vi kan ju inte tusan ta hand om varenda dagdrivare som råkar passera altanen.
Matte har redan lämnat in en gammal senil farbror till polisen.
Om katten kommer tillbaka ska jag be henne lämna in den också till polisen.

Solen försvann också, jag som hade tänkt att sola.
Och återvinningen har de burit ut så den kan jag inte sortera på köksgolvet.

Vad ska jag hitta på idag då?