Rufus

Jag tog med matte på kvällspromenad igår.
Hon var lite seg i starten, men efter en vända till lådan fattade hon galoppen och gick med mig ut i höstmörkret.

Hon ville gå till ån, men det hade jag ingen som helst lust med.
Där finns ju inga äpplen och päron!
Jo, ibland finns det lite äppleskrottar om skolungarna inte har städat efter sig (bra ungar) eller annan mat om parkbänksinvånarna har lämnat nåt ätbart efter sig.
Men inte alls samma mängder som på andra sidan spårvagnshållplatsen.

Så vi gick till andra sidan spårvagnshållplatsen.

Nu ska jag ha en liten undersökning:

Hur många tror att jag fick chansen att käka äpplen och päron i skydd av mörkret när matte knappade på sin mobiltelefon?

Hur många tror att matte har ögon i nacken och hindrade varje listigt försök från min sida.


Ledtråd:
Jag är fortfarande hungrig.