köksmalaj

The cakes have left the building.

Jag hjälpte matte nu på morgonen att göra klart tårtorna som hon ska bjuda på idag.
Min hjälp gick ut på att jag stod så mycket i vägen som möjligt för att hon skulle råka snubbla och tappa ner det gottiga till min nivå.
Ibland har min matte en fenomenal balans trots att klockan bara är 05:45 och hon inte har fått i sig en droppe kaffe.

Jag fick alltså ingen tårta.
Det var ändå underhållande att se henne försöka skutta över mig varje gång hon skulle hämta något i kylen och samtidigt försöka svära så tyst det bara gick för att inte väcka husse som fortfarande låg och sov.

Den väckningen klarade jag så bra själv!
När matte var klar med tårtorna fick hon för sig att det var promenaddags talade jag med hög och klar stämma (ingen skrovlig morgonröst här inte) att promenad inte var mitt högsta önskemål och att jag gärna hade stannat i soffan och käkat prinsesstårta i stället.
Det fick jag inte.

Som straff gick jag extremt långsamt på väg hem.



Det var is på dammen.
Det betyder att det är kallt.
Och mörkt.
Men jag tror egentligen inte mörkret har nåt med att dammen frös att göra.
Otäckt är det iallafall, men inte lika otäckt som regn.

gottigottgott

Nu har matte bara en dag kvar på sitt jobb på biltillverkningsföretaget.
Tjejen som har varit hemma ska komma tillbaka för hennes barn är stora nu.
Matte ska vara hemma med mig sen, länge hoppas jag, kort tid hoppas hon.
Hon försöker tala om att det inte beror på att hon inte vill vara med mig, men jag vet inte jag.

Matte tror att vi ska vara superaktiva och promenera, träna (kan hon va själv) och greja här hemma med saker som glöms bort i vanliga fall.
Men där har hon ack så fel!
Jag ska lära henne allt jag kan om att vila sig!
Och jag kan vila mig mycket!

För att fira det vackra (allt är relativt sa Albert) vädret bjussar jag på en bildserie från förra året när jag återupptäckte att snö är ätbart.

        

frågestund del 2

Ytterligare några vanliga frågor, alla är ställda till matte och husse, folk verkar tro att jag inte kan tala för mig.
Det är visserligen sant, men jag kan skriva för mig iallafall:

Är han snäll?
Jag är precis så snäll som ni vill att jag ska vara.
Om jag vill det samtidigt.
När matte säger att vi ska på promenad tidigt på morgonen och det är frost på marken eller regn överallt kanske jag inte är så snäll.
Men jag är inte elak av naturen.
Jag är faktiskt inte elak alls. Bara väldigt bestämd och ganska envis (även om det finns fler som är envisa i vår familj).

Bits han?
Om du håller för hårt i maten kan det hända att dina fingrar kommer i kläm mellan mina tänder men det händer ytterst sällan! Låt bli min mat så är allt lugnt.
Bitas för att försvara mig har jag gjort två gånger, båda överfallarna var tjejer.
Det ena fruntimret var en riktig sugga (ursäkta språket men det är sant!) som bor i norra Bohuslän. Hon och jag hade en MATRIX-fight för några år sedan.
Hon vann men det var bara för att jag är så liten och nätt och hon var stor och arg för att jag snyltade på hennes gård.
Den andra gången jag fick bitas var när en dobbermanbrutta envisades med att bita mig i arslet (återigen - ursäkta språket) och i öronen för att jag inte ville leka.
Då fick jag säga ifrån.
Gissa om hon fick bråttom därifrån.

Tycker han om att bada?
Verkligen inte.
Om jag hade gillat att bada kanske inte matte och husse hade behövt att ha ett stort kompostgaller som barrikad i duschen när det är dags för förödmjukelsen.
Jag gillar när det är varmt och det är inte helt fel att bli skrubbad på ryggen, synd bara att vatten måste vara så blött.



Nu ska jag fortsätta beundra advetststjärnan i köket (den ser ätbar ut men sitter så högt...).

det kunde varit både bättre & sämre

Det var FROST på marken idag när vi gick på promenad.
Ingen vidare förklaring behövs för varför detta inte var en förträfflig start på dagen.
Det regnade iallafall inte vilket jag kanske borde vara tacksam för.

Just nu vilar jag upp mig efter den kalla språngmarschen och överväger att svara på lite fler frågor om grisar.
Men det får bli efter nio-tuppluren.

olaga filmande

Matte smygfilmade mig när vi var på adventspromenad igår.
Hon tycker att det var hysteriskt kul att jag slutade gnälla varje gång jag hittade nåt kul att lukta på och sedan fortsatte igen när jag hade undersökt klart.

Det är väl inte så konstigt om jag slutar låta när jag sniffar intressanta spår.
Prova själv att lukta på något samtidigt som ni talar om att ni faktiskt inte har nån lust att släpas ut i kylan när det är varmt och mysigt inomhus!

Föresten är jag inte övertygad om att jag tycker att det är okej att bli smygfilmad.
Jag kanske ska kontakta G.R.I.S. (grisars rätt i sammhället)?

nära-hund-upplevelse

Vi träffade Malte (lilla snälla vovven) på dagens promenad också.
Han verkade inte heller uppskatta regnet så värst mycket och gick så tyst och snällt mellan sin matte och husse att jag fick lite dåligt samvete för att jag inte hälsade.
Det är ju inte så att jag är högfärdig eller så.
Jag har bara lite dålig erfarenhet av hundar.

Men jag vände om i alla fall och övervägde ett hälsande.
Men sen kom jag på att det var urtidigt på morgonen, ösregn och att det var en hund jag höll på att socialisera med.
Då fick jag lite kalla fötter och gick hem istället.

Nu värmer jag mina kalla fötter under filtarna i soffan och myser i adventsljusstakarnas sken.




vilsam advent

Husse är lite trött idag så vi ser på äventyrsfilm.
Jag trivs ganska bra mellan Simpsonsstrumporna.



Matte ska strax gå och hälsa på den lilla tjejen som bor hos den söta blonda tjejen och Stockholmaren på andra sidan gården.
Lilltjejen tyckte jag kunde följa med men hennes föräldrar tyckte att jag skulle vänta till en annan gång med att hälsa på.
Jag tycker det är lika bra, jag trivs bra här i soffan.

Fast jag undrar om de har glömt att det är advent. Jag har varken hört Bered en väg eller fått någon pepparkaka.

fridfull advent

Jag och matte tog en fridfull morgonpromenad nyss.
Som vanligt hade jag ingen lust och som vanligt sket matte i det.



Vi mötte en liten och tyst ( = snäll) hund som gärna ville hälsa, men jag hade hälsat klart på veckans hundkvot igår så jag undvek hälsandet så gott det gick.
De tog i alla fall en bild på oss och vi tog en bild på dem och alla var nöjda (utom vovven som inte fick hälsa, men vi tar det en annan gång).


superhero

Husse är fortfarande på pingvinkalas. Fast det är mörkt men kanske inte riktigt mitt i natten ännu.
Matte har varit på Liseberg och hälsat på Linderödssvinen.
Hon sa att de lät som jag men var lite större.
Det kanske de är, men de kan aldrig vara tuffare än jag.

Jag är tuffare än de flesta.
Jag har ju dödskallar på mitt halsband.

Matte har dödskallar på det mesta.
Det är någon sorts fixering.
Min fixering (om jag nu måste ha någon) är mat.

Min superhjälteförmåga är att jag effektivt dränker TV-ljud genom att gå (klövarna låter lite) och artighetskonversera. Husse säger att jag är jätteduktig på att prata när det t.ex. är nyheter på TV eller när programledaren på frågeprogrammet de ser på ibland på eftermiddagarna ska säga svaret på någon fråga han funderade på.
Jag gillar att känna mig duktigt så jag brukar försöka ha bra timing vid de där tillfällena. Då surar han.
Han kanske är ironisk?
Men jag är faktiskt bara nio år, hur ska jag förstå det?

Mattes superhjälteförmågor är att hon har svårt att skilja på höger & vänster och att hon visslar otroligt falskt (och vi lider alla tre för hon envisas med att göra det ofta).

En av husses superhjälteförmågor är att han alltid lyckas välja måndagsexemplar av saker. Det är alltid skav på ett hörn eller fattas delar eller så trillar grejerna sönder av ingen anledning.
Matte undrar vad det säger om hans val av henne...

tårtbak

Husse har tagit på sig pingvinkostymen och gått på kalas.
Jag hjälper matte att baka tårtbottnar.



Det är lite synd att hon ska hålla på och blända mig med blixten och diverse andra lampor när hon fotar...

Jag misstänker för övrigt att jag inte kommer att få smaka på tårtan för hon sa att den var till hennes kollegor och även om jag hjälper matte att jobba med datorn så tror jag inte att jag räknas till dem.
Jag får övertala henne att ge mig salta kex istället. Det är nästan lika gott!

surprise 1 & 2

Dagens förmiddagspromenad (matte och husse är lediga för det är lördag och vi fick sova länge och gå ut när det var ljust) bjöd på två surpriser.

Den ena var en liten skällig vovve som hette Puck.
Han var snäll men förde väsen och ville nosa mig i ändalykten.
Jag är inte förtjust i hundars sätt att hälsa...
Men han smög så bra att han tillslut kom åt att hälsa och vi sa goddag och utbytte en dela artigheter innan jag fick lite bråttom hem.

Jag har ju trots allt ett hem att se om så jag var tvungen att stå på lite.
Den andra annorlunda saken var att jag (strax efter ett besök i Rhododendronbusken) fick syn på en liten majskolv med en pinne i.
Nice! Mellanmål tänkte jag!

Men husse gastade och sparkade undan majskolven med pinnen i och såg ut som om han hade klivit i hundbajs ungefär.
Han sa att det inte alls var mat utan något dåligt som jag och alla andra skulle hålla mig långt borta från.
Jag uppfattade inte riktigt men det lät som han sa hanch.
Jag gjorde som han sa och undvek majskolven.

Som plåster på såren för min avbrutna matjakt fick jag i alla fall tag på ett (litet) äpple och sen kom det en väldigt söt tjej i röd jacka och klappade på mig och fotograferade mig.
Jag tror att matte och husse är lite avis för att ingen tar kort på dem och klappar dem på huvudet, men det krävs ju en viss charm för det!

frågestund del 1

Vi får många frågor på promenaderna (inte de som matte och husse släpar ut mig på mitt i natten utan de normala).
Jag tänkte ta upp några av dem här, så kanske matte kan bli bättre på att dela ut mina visitkort!

Här kommer några av de allra vanligaste frågorna:

1. Hur är det att ha en gris hemma?

Matte brukar svara att det är som en blandning av en hund och katt.
Jag håller inte med.
Hundar är läskiga, skälliga och luktar illa när de är blöta.
Jag är inte det minsta läskig, skäller inte (grymtar bara olika högt beroende på missnöjesgrad) och blir inte blöt (att bli blöt är lika läskigt som hundar).

2. Luktar han inte illa?

Nej, vet du vad!
Ibland har jag en intressant andedräkt, thats all.
Men det har faktiskt människor också, det har jag känt.
Speciellt när de har kommit hem mitt i natten eller har druckit mycket kaffe.
Men jag luktar inte illa i övrigt. Jag blir ju tvingad att duscha ibland och det enda som luktar illa annars är när jag har varit på toaletten.
Tro mig - det luktar inte hallon när människor har besökt hemlighuset heller.

3. Vad äter han?

Han = jag, äter mat från Granngården.
Förut fick jag matrester, men eftersom vi var två studenter och en gris i samma hushåll blev det inte mycket mat över. Dessutom är mitt foder väldigt gott och nyttigt för mig.
Bättre än salladskålen matte försökte få mig att käka häromdagen, den var skitläskig så den hoppade jag över.

4. Hur gammal kan en gris bli?

Det är av någon konstig anledning ofint att prata om ålder och lön i det här landet, men jag skäms inte för mig.
Jag är nio år och fyra månader och mina släktingar i Halland är åtminstone 5-6 år äldre än mig, en del gammeltanter är ännu äldre.
Pengar är vulgärt så det befattar jag mig inte med.

5. Är han inte rädd nu när det snart är jul?

Jag borde kanske inte ens bemöda mig med att svara på den frågan?
Är din brorsa rädd för julen? Eller din dvärgpudel?
Det enda jag fasar för i jul är bilresan till gammelmatte och gammelhusse + att det kanske är snö i Dalsland och det gillar jag inte.
Annars är julen mycket trevlig. Massor av gott att äta och matte och husse är lediga och umgås med mig massor.

 

Är det nån annat ni undrar över.
Jag svarar på fler frågor någon annan dag!


Hennes majonäs honungen?

Jag har tänkt på en sak som stör mig lite.
Det finns saker som stör mig mycket, det kan jag berätta om en annan dag, men idag ska jag berätta om det som stör mig lite.

Min matte (och ibland husse också) pratar om sig själv i tredje person när hon pratar med mig.
Det låter ju urlarvigt!

Som förut idag mitt på dagen när hon kom hem från jobbet.
Då öppnade hon ytterdörren och kom in och sa "Hej Rufus! Nu är matte hemma, men matte måste hämta posten innan hon kan ge dig mat".

För det första såg jag väl att det var matte som kom hem.
För det andra undrar jag om hon på allvar tror att jag är korkad.
"Nu är matte hemma."
Det såg jag väl...
Dessutom heter det väl "nu är JAG hemma".
Hon är väl ingen jädra kunglighet.

Jag ska nog försöka skicka henne på språkskola om någon vecka när hon ändå inte ska jobba längre.

Vinst?

Jag slapp morgonpromenaden i morse och jag får vara i hela vardagsrummet idag.
Egentligen ska jag kanske se det som en seger efter min halva husarrest (sofan skulle ju "vila") men jag anar istället ugglor som får kläder.
Något skumt är i görningen och nu går jag mest och funderar på vad det kan vara...

både snabb och listig

När gammelmatte gick upp igår (och gick ut ur MITT rum) var jag snabb som en vessla och la mig i min säng.
Husse säger att det inte är min säng men jag tror honom inte.



Mitt i mitt fridfulla sovande började hon slamra i köket.
Då kan det vankas mat och gammelmatte brukar vara snäll och kanske råka ge mig en liten brödkant här och där, så jag fick skynda mig efter för att inte missa något.

När man ska skynda sig till köket är det bra att ha böjlig rygg, för då kan man runda hörnen mycket snabbare!



Mitt kvicka agerande gav utdelning och jag fick en morot!
Men för att inte verka allt för glad la jag ut den på golvet lite nonchalant.
Fast egentligen blev jag väldigt glad!

 


I mitt anletes svett.

Jag och matte jobbar med datorn.

Det är ett tufft jobb, men nån måste göra det.

På listan över betungande uppgifter står:

  • Hålla matte sällskap
  • Stickas med päls/borst i mattes ryggslut
  • Morra med jämna mellanrum så hon inte glömmer bort att jag är här
  • Få gos på huvudet
  • Gnälla över att jag får gos på huvudet
  • Gnälla över att jag inte får gos på huvudet
  • Kräva mat ibland

Som sagt var - ett tufft jobb.

märkliga rutiner

Matte och husse släpade ut mig trots mina högljuda protester imorse.
Egentligen var jag inte så avigt inställd till själva promenaden (jag var ju kissnödig och det regnade inte) men matte hade tokigt läskiga prassliga byxor på mig och det gillar jag ICKE.

När jag hade skrikit lite och hon hade morrat lite och hällt vatten på mig fick jag en puss och det var frid och fröjd igen...

...till vi kom in.
Då var det inte alls som vanligt.
Jag får inte alltid vara i soffan på dagarna nu för tiden.
Husse säger att soffan måste vila och jag förstår inte alls vad han menar.
Man vilar väl i en soffa? Han måste ha fattat fel.
Men när jag inte får vara i soffan får jag iallafall vara i arabrummet.
Trodde jag ja.
Där låg gammlematte.
Tror ni jag fick ligga skavfötters med henne?

Efter lite övertalning lämnade hon MIN säng och gick upp.
Det var nog något av ett världsrekord från min sida på "snabbast-möjligt-från-vardagsrummet-till-att-hamna-under-täcket-race".

Good for me!

hilfe

Gammlematte är här.
Hon och matte bakar lite i köket så jag tänkte jag skulle hjälpa till.
Smarrigt!

Problmet var bara att de satte igång en skiva med julsånger och envisades med att de behövde öva inför diverse konserter som de ska utsätta sina nära för om några veckor.

Jag stod ut ett tag, men när de försökte hänga med Sanna Nielsen på crescendot i O Helga Natt fick jag fly fältet.

förvirring

Jag börjar nästan gilla de här morgonpromenaderna.
Jag skulle aldrig erkänna det för husse & matte, men det är liksom inte värt besväret att fara runt i lägenheten och bråka varenda morgon.
Matte tar ju bara fram den otäcka vattensprutan och så är hon så förbaskat envis att jag får ge mig.

Men som sagt var, jag skulle aldrig erkänna det för henne om hon frågade.
Det är inte så att jag inte kan ha fel, som somliga andra.
det är bara så att jag måste hålla uppe min rykte om att vara en ståndaktig varelse.
Då funkar det ju inte att bara vika ner sig så där helt plötsligt.

Därför fick jag lov att gapa lite i trapphuset även idag på morgonpromenaden.
Matte morrade åt mig och sa att jag var dum, men jag skrattade när hon inte såg.
Sen när vi hade varit nere vid trädet och vänt var det ändå en ganska behaglig tur så jag hade inte jättebråttom in.
Då började matte jaga mig och hojtade något om att bli sen till bussen.
Hon kan väl cykla som hon brukar, jag betvivlar att cykeln skulle bli sen bara för att jag vill lufta mig lite.

Obestämda fruntimmer!
Först ska jag skynda mig in, sen ska jag skynda mig ut.
Aldrig kan det vara klara besked!

Har ni hört talas om kuvert?

Husse hade beställt filter till sina hörlurar.
Varför vet jag inte riktigt.
Han säger att hörlurarna blir smutsiga annars och att han är trött på att lyssna på öronvax.
Jag trodde att vax tillhörde forntiden?

Hursomhelst så kom de här filtrena i en låda:



En ganska stor låda:



Speciellt med tanke på att det är den svarta lilla grejjen i mitten som är det viktiga.
Hur miljövänligt är det på en skala?

Jag tror att jag ska bli trädkramare.
Visst kan man krama träden långt ner?
Jag har lite svårt för höjder nämligen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0