Rufus

Fastän jag hade varit så duktigt och arrangerat om i det annars så tråkiga köket så fick jag mest sarkastiska kommentarer av matte och husse.

"Fiiiint Rufus, va fiiiiint du har gjort", det hördes ju lång väg att de inte menade det ett skvatt mer än när jag säger att jag tycker det är lattjo att åka bil.

Jag hade fixat till en av filtarna som ligger i mitt hus också (den plastiga, matte kallar den för faxduk eller nåt, fast jag fattar inte hur man ska kunna faxa en duk som dessutom är en filt?).
Då blev matte lite sur på mig.
Jag som hade gjort så himla fina fransar på den plastiga filten.

Sarkasm är inte så lätt att förstå för en liten gris som jag.
Då är det faktiskt tillochmed nästan bättre (fast bara nästan) med sur-tanternas kommentarer som jag råkar ut för ibland.
Ni vet sånna där gamla kärringar som har lila hår och tror att det på nåt sätt ger dem rätten att säga precis vad de tycker utan att det ska påverka omgivningen.
"En gris - va äckligt".
Rakt på sak men inte så snällt.
"Va ful han är"
Som om lila tanthår, hängbröst och åderbråck är så jävla sexigt...