Rufus

Imorse hjälpte jag husse.
Jag hjälpte honom att inte komma för sent till jobbet.

Matte gick upp och åkte till jobbet men husse låg kvar.

Jag drog igenom en av mina favvo-väckningar: "Rufus tolkar Birgit Nilsson"
Husse måste avsky opera för han var inte alls nöjd.

Som en liten protest för att han o-uppskattade min skönsång (och inte var tacksam för väckningen) gjorde jag konfetti av tidningspappret i min låda.
De brukar inte gilla när jag gör det, fast jag förstår inte riktigt varför.

Det visade sig att husse skulle jobba i stan och inte behövde åka med matte när hon åkte.
Det kunde ju inte jag veta.

Igår körde matte sportbil till jobbet.
Först skjutsade hon husse till gymmet.
Då hade de mattes väska, en kasse med bananer (fråga inte...), husses gymväska, husses datorryggsäck och en kasse med husses kläder med sig.
Det är mycket packning för en sportbil.
Det är ännu mer packning för en sportbil som man inte får upp bagageluckan på eftersom man inte fattar den tyska konstruktionen.
Husse fick ha allt i knät och njöt inte speciellt mycket av Mercaturen.

Sen körde matte så långsamt till och från jobbet i rädsla för att repa/buckla/överanstränga lånebilen så hon blev hånad av bussresenärerna i stombussen som körde om henne på insidan.
Mes.

Appropå mes så är Knut och hälsar på mig nästan varje dag nu.
Jag har frågat om han vill komma in, men han tycker att det är bra utomhus nu.
Inomhus är han klar med efter garagevistelsen.
Det är snö ute.
Knut måste ha slagit sig i huvudet när han försökte ta sig ut genom takfönstret i garaget...

För övrigt så har matte avverkat sin första kräksjuka på 20 år, och jag har lärt mig att flytta på soffan.
De två meddelandena ovan har ingen inbördes relation.

Nu har det varit helg.
Vi har inte gjort så värst mycket nytta.
Bra att inte de får sån där "måste-göra-saker-iver" så fort det är ledigt tycker jag.

Igår fick vi iallafall besök.
Finbesök.
Av Knut.

Matte döpte nämligen sitt lilla garageprojekt till Knut i nån sorts märklig felkoppling med bofinkar.
Fast Knut är en rödhake.



Han kom iallafall och hälsade på oss i lördags morse och ville ha käk.
Matte la ut lite müsli åt honom, men då försvann han.
I går morse var müslin borta.

Igår kom han tillbaka igen och ville ha mer.
Det är då till att vara åpen...
Bara ha & ha & ha. Mat dessutom.

Han fick lite mer mat och tackade genom att vinka åt oss där vi satt och degade i soffan.



Efter en stund fick han sällskap av en talgoxe och en fet starkärringtant.
Staren åt all mat och tog tillochmed russinen som jag trodde Knut skulle spara till mig.
Dumma kärring tant.

Knut och talgoxen såg lite förbannade ut när hon satt där och proppade i sig.
Det tror jag det.

En åpen fågel blir bestulen på mat från en ännu åpnare fågel.
På mat som jag skulle få.
Katastrof!

Häromdagen hade jag tjejbesök.
Två jättesöta brudar kom hem och gav mig nötter.

Tyvärr lyckades jag skrämma den lilla när hon överraskade mig i köket.
Men hon blev glad igen.
Gladast var hon när hon fick sitta på köksbänken (för dit når inte jag).



Syrran fick också sitta på köksbänken.

Där satt de och gav mig nötter.
Bra tjejer.

När de skulle gå till sin spårvagn fick matte idén att jag skulle följa dem ut.
Då blev jag lite purken.
Trodde hon att jag skulle gå ut tyst och snällt utan att protestera bara för att vi hade besök?

Det gjorde jag inte.

Jag protesterade en hel massa.
Sen kivades brudarna lite om vem som skulle hålla i mitt koppel.
Jag försökte förklara att man knappt behöver det där kopplet utan att vi brukar ha det mest för att det ser bättre ut.
Men det var ändå vikitgt att få hålla i kopplet.
Så jag gick en sväng till ån, gjorde det jag skulle och gick sedan hem igen.
I koppel.



Jag gillade tjejerna.
Den stora var tyst och snäll och gav mig nötter.
Den lilla var inte lika tyst men minst lika snäll och gav mig både nötter och bullpapper.
Matte sa att hon inte skulle ge mig fler bullpapper, men hon råkade tappa några stycken när matte inte såg.
Bra tjej!