Rufus

Matte plockade fram solkräm igår.
She's as nutty as squirrel-poo - jag säger bara det.

Det spöregnar ju ute...

Sen plockade hon fram vinterkläder och en snowboard från källaren.
Allvarligt talat så tror jag inte att det står helt rätt till där.
Hon kan omöjligt ha alla löv i komposten.

Huse kutade runt och hojtade om euro och pass.
Han kanske ska ut och resa.

Det vore nog bra om han tog med matte också, hon verkar behöva vila sig lite.

Igår nös matte på mig.
Många gånger, rakt i fejjan (ansiktet alltså, inte vuxendagiset på internet).

Det var lite ohyffsat tyckte jag.

Prosit! Sa husse.
Jag tyckte att Toker var mer passande.

Nu har jag slarvat med uppdateringen igen...

Det har hänt några saker sen sist. Vi kan börja med förra tisdagen:

Då fick jag och matte och husse besök från en såndär liten en.
Ni har sett honom förut.

Han har hemskt farliga fötter.
Sånna små fötter kan se väldigt söta ut och lukta gott men de är jättefarliga.
Den där lilla tjejen i Ed har sånna fötter också, och hennes syrra hade det när hon var liten också.
De sparkas på näsan så man ser stjärnor.
Inte sånna här stjärnor utan sånna små ilskna ljusprickar som svävar runt framför fejjan och gör att det kommer yrsel i bollen.

Hursomhelst så fick han mat i köket när han hade varit hos oss en liten stund. Han var väldigt snäll och delade med sig till mig av.

Sen åt de andra också middag, då fick jag mat. Men jag äter lite fortare än matte och husse så när jag var klar var inte de klara alls.
Jag gillar inte när de vuxna sitter vid bordet, då känner jag mig utanför.
Lillkillen på golvet i sin bilstol och tjoade. Jag ville gärna leka med honom för att få tiden att gå litegrann men jag är lite rädd för de där fötterna...
Så jag höll mig på avstånd.

Efter maten skulle de titta på film (inte skräckis).
Även när det inte är skräckis brukar jag få ligga under filten.

I tisdags fick jag inte ens komma upp i soffan...

Lillkillen fick sitta i soffan.
Lillkillen fick sitta hos matte.
Jag brukar sitta hos matte.

Jag tänkte att hon skulle fatta att det sved lite att bli bortvald på det där sättet så jag gick iväg till arabrummet.
Då brukar matte få dåligt samvete och ropa tillbaka mig.
I tisdags fick jag komma tillbaka själv.

Efter att ha tjatat lite på matte och puttat på hennes ben upprepade gånger fick jag iallafall lite kli på ryggen, en klen tröst. 
Fick jag komma upp i soffan?
Näpp!
Fick jag några bullar?
Näpp!

Lillkillen är iallafall förvånandsvärt tyst och snäll. Skriker nästan inget alls och somnar snällt - precis som jag!
Han hostade bara en del. Det var lite läskigt, men matte sa att han fick meducin så det var ingen fara.
När han väl hade somnat och filmen var slut gick de hem och jag kunde återerövra soffan.

Då var min bädd-säck borta!

Nu var liksom måttet rågat!
Ingen film, ingen filt, ingen lek och inga bullar.
OCH INGEN BÄDDSÄCK.

Jag klättrade upp på soffans ryggstöd och kollade efter den massor.
Sen talade jag om för matte vad jag tyckte och tänkte (fortfarande från soffans ryggstöd) och då äntligen fick jag tillbaka min bäddsäck och min bäddfilt och kunde lägga mig och sova lite.

Idag gick husse upp före matte.
Oftast är det inte så.
Oftast är husse mer lik en trasmatta på morgonen och matte går upp först.
Men av någon anledning har husse tröttnat på att matte trycker på snoozeknappen på sin väckarklocka massor av gånger innan hon vaknar, så nu blev det bestämt att trasmattan ska gå upp först.

Det innebär:

1. Att husse, matte OCH jag vaknar med ett ryck på morgonen av nån sorts C64-musik (Zelda tror jag).
2. Att matte somnar om igen fortare än kvickt.
3. Att husse stapplar upp UTAN att ge mig frukost först.


Matte har en snäll vakna-signal på SIN väckarklocka.
Matte ger mig frukost FÖRST, sen låser hon in sig i badrummet (om hon glömmer kan jag påminna henne lite).

Att husse går upp före matte får en mobilsignal från Jamba av fem möjliga i betyg av mig.

I lördags var min matte och husse på kalas.
Först ett kalas på dagen och sen kom de hem en jättekort stund och sen gick de på ett annat kalas på kvällen.

Igår trodde jag att de skulle vara jättetrötta.
Men det var de inte.

Matte vaknade tidigt (iallafall så tidigt som hon brukar vakna på helgen) och sen skulle de ha ut mig på promenad.
Det är lite orättvist att bara för att de inte råkar vara trötta så måste jag stå ut med att dras ut i kylan...

Hursomhelst så gick vi en sväng.
Matte åkte in till stan och husse och jag tog det lugnt.
Sen åkte husse också iväg.
När de kom hem igen hade matte handlat en massa saker.
Nya skor man ska ha på sig när man åker såndär snöbräda och en såndär hård mössa man ska ha när man åker cykel eller skidor eller snöbräda.
Hon sa att de gamla sakerna hade blivit stulna när någon hade brutit sig in i bilen.

Svara mig på en sak:
Vem kommer på tanken att bryta sig in i en bil?
Jag brukar bryta mig ut ur densamma.

Nu är jag ju lite sen, men jag vill önska er alla ett gott nytt år.



Det är numera inte mitt år utan Råttans.

Jag tror nog att jag tycker att grisens år är bättre...



Anyway - gott nytt.

Imorse gick matte upp och gav mig en ytterst snål och liten portion frukost.
Sen gick hon ut och motionerade.
Lagom tills hon gick ut upptäckte jag att husse låg kvar i sängen och gottade sig.
Jag gjorde mitt allra bästa för att väcka honom och se till att han inte missade motionen, men han verkade mest bli arg och vresig (se där, det är inte bara jag som är vresig).

Till slut fick jag ge upp och gå och lägga mig.
Då kom matte hem.
Aldrig får man vila.

Matte började sträcka på sig sådär konstigt som hon gör ibland när hon har motionerat.
Det braiga med det är att då kommer hon ner på golvet och hennes ansikte smakar gott av salt så jag hjälpte henne lite att sträcka på sig.
Hon kokade pasta också.
Fast när klockan ringde kom hon inte ut ur badrummet så jag fick gå och säga till att maten var klar.
Hon blev jätteglad och sa tack Rufus.

Vassego!

Nu är det ny vecka.
Helgen gick bra.
På fredagen åkte matte och husse iväg som vanligt.
Matte kom hem igen nångång när det var ljust på dagen. Hon var jättesnabb och for runt och gav mig mat och hade sig.
Sen gick hon igen.

Hon skulle åka tåg sa hon. Till nånstans som hette Gävlar.
Och så säger hon att husse inte får svära...

Sen kom mattes lillbrorsa hem och så såg vi på film.
Det var ganska mysigt men jag höll mig hälsosamt skeptisk till honom.
Jag har varit lite vresig på sistone säger matte.
Jag tycker att allt har varit som vanligt, men hon säger att jag har varit vresig.
Vresig kan hon vara själv.
Hennes brorsa tyckte också att jag var lite vresig.
Det fick han tycka i sin ensamhet tyckte jag och la mig i arabrummet tills det var morgon igen.

På lördagen kom husse hem frammåt eftermiddagen och var så trött så trött.
Vi degade mest i soffan jag och husse.
Han tyckte också att jag var vresig.

På kvällen kom matte hem.
Oj vad jag blev glad och gosade med min matte då.
Det är så mysigt att se på film med matte.
Vi kryper ihop under en filt och ser på skräckisar.
Jag gillar skräckisar.

Husse tyckte att jag var en svikare som blev så glad  och gosig när matte kom hem, men som inte hade gosat på mycket på honom.
Det är klart.
Han ser ju på actionfilmer som dundrar och låter en massa.
Skräckisar är mycket bättre.

På söndagkvällen såg vi på film av nån som hette Stefan Kung.
Det handlade om folk som blev himla förkylda och sjuka och en massa annat konstigt.
Den var lite skäckismysig.
Fast mysigast var att matte gav mig godis.
Hårda fyrkantiga godisar som smakade frukt och fastnade mellan tänderna fick jag.

Husse skrattade massor åt mig och sa att jag såg ut som en ko när jag tuggade.
Kossa kan han vara själv.

Matte och husse har börjat bli tokiga tror jag...
De brukar klaga (ganska högljuda klagomål) över att det är så jobbigt att gå upp på morgonen.
Ändå så envisas de med att gå upp en hel timma tidigare (det vill säga strax efter att de har gått och lagt sig) flera gånger i veckan.

Sen går de ut och motionerar (!).
Tokiga som sagt...

Sen kommer de hem, ger mig mera mat och SEN åker de till jobbet.
Fast häromdagen lyckades jag ändå dra någon sorts fördel av att de var ute och struttade i ottan.
Matte glömde stänga grinden till sovrummet!

Vanligtvis brukar jag gå upp och möta dem när de kommer tillbaka för att de inte ska glömma att ge mig min mat.
Men nu hade jag smugit mig in och hoppat upp i sängen (jädrar vilken hög säng det är i det här sovrummet, det var inte så högt att hoppa förut) och bäddat ner mig på mattes sida.

När de väl kom hem tänkte jag att de kanske inte skulle bli så nöjda med att jag hade gått och lagt mig där för jag misstänker ändå att den där grinden sitter just vid sovrummet av en anledning (jösses va jobbigt det hade varit om den satt på köksdörren jämt, som den gjorde när vi målade).
Så där låg jag alltså.
Tyst som en gris.

Matte ropade och hojtade.
Husse sa att "han sover nog" och tänkte ställa fram mat som jag skulle ta senare.
Jag var tyst som en gris.

Då såg matte att grinden var öppen.
"Rackarns rabarber" sa hon då.
"Är du där Rufus" sa hon sen.
Jag var tyst som en gris.

"Nu får du koma ut sa hon".
Jag var tyst som en gris.
Tänkte att hon skulle ge upp och sluta bråka. Kanske glömma bort att jag låg där.
Sen tog hon av mig täcket.
Då var jag inte tyst som en gris längre...

Jag fick iallafall en andra frukost.