Rufus

Matte och husse var på konsert igår.
Jag hörde den också. Det gick ju inte tusan att undgå med den ljudvolymen från Ullevi...

Matte fick bättra på sina 165cm en aning för att se nåt i folkhavet.




En stund innan konserten, till och med innan första förbandet (som tydligen var eoner bättre än andra förbandet men fortfarande inte i närheten av huvudakten) hade börjat spela drog något som storebror F kallade ett Ulleviformat moln in och släppte av allt sitt regn på de väntande entusiasterna.

Jag fattar inte vad de ska stå där och bli blöta för.
Hemma i soffan fanns det både öl och chips och torrhet kvar...



Men tydligen hade lillebror Fs tjöt om att gå hemifrån tidigt betalat sig bra för de stod så nära scenen att till och med matte (lite tack vare fuskskorna) kunde se mer än den finniga nacken av den okända rockerstonåringen framför.






Jag tyckte det lät mycket, sent och länge.
Men min högst personliga jämförelse av det husse spelade i TVn hemma innan de gick iväg och blev genomblöta av regnet och lyckliga av att ha sett gubbar rocka på scenen är att det lät ungefär samma så det var nog en bra konsert.

Predikanten övernattade i vårt arabrum.
Igår var han snäll och gav mig pizzakanter.
Tills matte var tråk-matte och satte stopp för vårt utbyte, vilket mest var en give-win-situation till min fördel.
De situationerna gillar jag!

Imorse åkte Predikanten hem till Sveriges kotätaste kommun och matte släpade sig till jobbet.
Husse sover än.
Det kanske jag ska göra också.
Det är ju lite tärande att ligga på soffan under en filt och lyssna på hårdrock och ha det varmt och skönt en hel kväll.
Det är ett hårt liv jag lever!