Rufus

Jag och matte motionerade grannen runt kyrkogården igår.

Matte sa att jag brukar vara långsam och gnällig så jag passade på att visa mig från min allra bästa sida så den söta blondinen skulle tycka om mig.
Jag övervägde till och med att hälsa på några vovvar för att visa hur tuff och modig jag är.

Men det gick sådär...
De var ju så stora och såg vildsinta ut (nallebjörnar sa matte, men jag vet inte om jag håller med).


En annan favvoplats nu när det är sommarväder ute är bänkarna mellan skolgården och ån:



Där kan man klia ryggen gôtt mot bänkarna.




Bildbevis på mattes tvättexpertis och på att jag faktiskt står ut med skymfen det innebär att sova under en omanlig rosa filt.