Rufus

Eftersom husse och matte inte intresserade sig speciellt mycket för mig igår utan istället lekte Martin Timell i f.d. arabrummet fick jag roa mig själv.

Roandet gick ut på att bädda, vila, äta mat och ibland ropa lite på matte och husse för att se så att de inte hade glömt bort mig.

Oftast hade de inte det.

Ganska likt en vanlig kväll om man undantar målarfärgslukten och att jag inte fick sällskap i soffan.

Hur som helst så lyssnades det på musik.
Jag fick inte välja så mycket av den, inget alls faktiskt, men om det som spelades så tyckte jag så här:

5. blandad reggae
Baktaktsmusik är faktiskt inte min kopp te.
Det stör min vila och stressar bara upp mig. Sorry Bob.

4. Slagsmålsklubben
Blippblopp kan nästan aldrig bli dåligt säger husse.
Jag håller nästan med, men faktum är att de här snorvalparna blir långtråkiga efter ett tag.
Då ska jag vara glad att jag inte träffat dem live säger matte, de är tydligen bra på att prata sönder en konsert också.

Han gillar att sjunga om berg och frihet.
Jag gillar små berg (som inte är så jobbiga att klättra upp för) och frihet under ansvar (fast jag är inget vidare på det enligt folket jag bor med).

För övrigt gillar jag de flesta av budskapen och melodierna. Dialekten får jag leva med.

När det svänger så svänger det duktigt.

När det smäktar så smäktar det på riktigt.

Synd bara att matte måste gapa med i alla refränger. Trots att hon inte kan texten.

Även en ung Joey Tempest är Joey Tempest.

Och The Final Countdown kommer alltid att vara The Final Countdown.

Målarfärgslukten är för övrigt kvar om någon undrade.