Rufus

Jag är en fena på kurragömma!

Det bevisade jag när jag var alldeles pytteliten.

En dag passade jag på att gömma mig en dag när matte var i skolan.
Hon var inte borta så länge så jag fick vara innovativ och snabb.

Till saken hör att vi på den tiden bodde i en etta.
Visserligen en ganska stor etta men, fortfarande bara ett rum (och badrum men där fick jag inte vara).

Så jag hade inte så värst mycket plats att gömma mig på som ni kan förstå.

Hur som helst - när matte kom hem var jag borta!

Hon letade i hela lägenheten, ropade på mig och vände ut och in på alla soffkuddar (som om jag skulle vara så tråkig och lägga mig bakom en soffkudde, i soffan är jag ju alltid annars).

Utan framgång letade hon.

När matte hade letat igenom lägenheten tre gånger tyckte jag att hon kunde få en liten ledtråd så jag gav mig (tyst) till känna.

Jag hade gömt mig i en låda under sängen, fast matte trodde inte att jag kunde ta mig in i den.
Men smart som jag är hade jag klättrat in under sängen, in genom baksidan på lådan, längst fram i lådan och lagt mig under en tavla.

Perfekt gömställe!

En annan dag ska jag berätta om ett ännu perfektare gömställe!